Varför har vi startat den här bloggen egentligen?

Som funktionshindrad i en värld anpassad för vanliga mugglare hamnar man ofta i problematiska och ibland dråpliga situationer när någon tänkt till rejält, men fel... Som den gången när det skulle köras ner för den fina rampen utanför livsmedelsbutiken och den inte bara är för brant - någon har lagt kullersten på den också... Inte den bästa ytan på en ramp och Anna höll på att stå på näsan.
Den här bloggen skapades dels för att belysa problemen vi funktionshindrade stöter på dagligen i vår vardag, dels för att vi själva ska få skriva av oss och utbyta erfarenheter. Men hoppas även att väcka en tanke eller två hos alla er mugglare som inte har förmånen att se saker från vår synvinkel...

söndag 31 januari 2010

Snöröjning på Skånskt vis

som norrlänning fascineras man verkligen över den skånska, eller ska man kalla det den malmöitiska, snöröjningsmetoden. det är även den enda snöröjningsmetod jag känner till som inte innefattar någon form av plog, spade eller skyffel...nej man strör helt enkelt salt i drivorna och hoppas att det löser sig (bokstavligen)...
det som inträffar då är att snön förvandlas till brun saltgröt som är lika omöjlig att ta sig igenom med rullstol som drivan innan - bara fulare och dessutom med mångfaldigad kraft att förstöra kullagren i rullstolens hjul... det är dessutom halt både att gå, cykla och köra bil i och saltet är inte bra för marken eller växterna heller.
ska salt fungera ska man ju salta innan snön faller - inte efter, men den principen verkar inte många känna till här i staden. har snön fallit måste man ta fram spaden, men det är man nog lite för bekväm för - om man får sticka ut hakan lite. vi befinner oss ju ändå i den svenska trippelparkeringens mecka...;-)
bättre att ploga som norrlänningarna gör. tilltryckt snö är lätt att gå och köra på. et voilá!

lördag 30 januari 2010

Detaljgranskning på bissar nivå

Vi lever i ett samhälle där det sägs att alla har ett lika värde, man som kvinna, invandrare eller svensk, funktionshindrad eller icke funktionshindrad. Eller hur var det nu med det där sista... funktionshindrad?? Ser verkligheten ut så att även vi funktionshindrade har ett lika värde? Ibland så stämmer det men långt ifrån alltid.

Senaste beviset på detta är att Försäkringskassan har tillsammans med Socialstyrelsen på uppdrag av regerigen arbetat fram ett nytt förslag till behovsbedömningsinstrument för personlig assistans. Detta nya sätt går ut på att ännu mer av det som vi som har personlig assistans ska detaljgranskas. Denna gången är det vårat behov av hjälp med hygien och itima saker som millimeter efter millimeter ska granskas. Hur länge vi sitter på toa... Hur länge vi duschar... Hur länge vi fixar till oss till en fest... Frågan är om dem även ställer frågan... Hur länge håller du och din partner på? ... Detta är sjukt och bissart.

Jag tror att många håller med mig att Försäkringskassan borde egentligen heta Förnedringskassan... för det är ju det dem gör. De förnedrar funktionshindrade med personlig assistans i det här fallet.

Jag är med i Förbundet Unga Rörelsehindrade och vi kämpar varje dag mot orättvisor för folk med funktionnedsättning. Läs gärna Förbundets
pressmeddelande i denna fråga som publiserades 2010-01-29.

fredag 29 januari 2010

Folk och folk...

folk e ändå rätt härliga... nu när det är snö överallt och man ibland funderar på hur i h-e (rent ut sagt) man ska klara av att ta sig över gatan får man rätt många frågor på om man vill ha hjälp. det är väl ändå sjysst? gentlemannen (och -kvinnan, men det är mest män som frågar) är inte död än, trots envisa rykten om motsatsen.
utanför huset imorse gick fyra småstiliga killar i min ålder, de skulle säkert aldrig pratat med en okänd tös i rulle på gatan hursomhelst, men när de såg mina slalomturer mellan snöfläckarna så... "du, det där ser lurigt ut", "vill du ha lite hjälp eller?". det e en liten icebreaker (!) med snö och rullstolar ändå...
senare skulle jag över ängelholmsgatan mitt i malmö. trottoaren var fin och bar, men att komma över till andra sidan gatan genom två decimeter djup uppkörd snö-och-salt-sörja tycktes en lika omöjlig uppgift som att dela röda havet (nu sägs det ju att någon snubbe lyckades med den saken också iochförsig, men jag är inte riktigt begåvad med hans talanger...). då kom som tur var två skäggiga herrar förbi och jag frågade fräckt om hjälp (är man blyg blir man kvar på trottoaren) och fick en tur genom snösörjan som belöning. så kom man till jobbet idag med. =)

Härliga kemikalier och underjordiska tunnlar

Måste säga jag älskar min is-spray. Något skumt tyskt märke inköpt på Hertz - men sitt jobb gör den. Man rullar runt bilen kalla mornar, sprayar på tjocka islager på rutorna - och vips! Isen borta!
Någon som annars försökt skrapa bilrutor, särskilt framrutan, sittandes..?
Tips mottages annars!

Jo, förresten, Malmö är ju en tunnelgalen stad - och jag tänkte, nu när kommunen inte längre skottar eller plogar alls inne i stadsdelarna och Citytunneln visar sig blir billigare än beräknat :
ta resterna av pengarna och gräv en underjordisk kanal från Regementsgatan till Baltzarsgatan. Så att man kan rulla ostört vind och väder till jobbet . En extra uppgång vid Gustav Adolfs torg kan ju vara trevligt, om man nu vill ha en liten shoppingpaus.

Fler tunnlar alltså!

torsdag 28 januari 2010

SNÖ

Jag har alltid älskat snön. Det är så vackert med det vita landskapet, snön som tystar staden, stillhet....ljus...
öh....slask. Vantar som blir dyngsura på en minut. Is och drivor. Drivringar som blir hala som såpa efter bara en liten tur över en liten driva. Man glider. Man kommer ingen vart. Och framförallt ser man inte vad som ligger under en liten driva - och oups! Tvärnit!
Dagarna blir bara en enda stor logistikövning - "om jag nu inte kommer över vägen där, kan jag rulla till en anna överfart, eller...vad fan! Jag ger mig ut i korsningen! Företräde för rullstol! "

Tacka vet jag regn. Eller kyla. Bara trottoarerna och vägarna är snöfria. ( och jag slipper en snödriva plogad till min förardörr. Färdtjänst nästa).

Våren är på väg?